Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Alls icke hvarken underligt eller löjligt; och
om du bifaller, jag säger icke mitt förslag, utan
min bön, så anser jag att jag derigenom erhållit
det fullkomligaste bevis på grundlösheten af min
fruktan; ty jag förstår rätt väl att ditt bifall
endast och allenast gifves för att stadga mitt
förtroende. Nekar du deremot, måste jag tro att
svartsjukan glimmar under askan och endast
väntar på en förevändning till utbrott.’’
"Nej, detta sista är, vid gud, icke sanning; men
det vill mer än menskligt tålamod ... se, der
ligger han återigen och tränger mod sina ögon
tvärsigenom både fönster och gardiner . . . det vill
mer än menskligt tålamod, säger jag, att se sin
hustru blottställd för sådana blickar.”
Ryttmästa-ren fattade sin hatt.
"Men jagser icke dessa blickar, jag afskyr dem.
. . . Var nu god, förnuftig och snäll, Ludvig, gif
befallning om resan — eller vill du att jag skall
tro att min bön ej är af något värde för dig? Du.
sade likväl en gång, att en hustrus bön förmår
mycket. ... Se så — du småler: då är segern
min, och hatten blir qvar, och du blir qvar —
O, gör du icke?”
Det en gång upprörda blodet hade svårt att
åter sjunka tillbaka; men hur var det möjligt att
afslå, då Lavinia bad på detta sätt?
Nog af, Lavinia och kärleken behöllo verkligen
segern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
