Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vet du, min Lavinia, att jag just nu tankte
på något, som säkert var ganska förnuftigt.”
"Om det står i samband med dt: der” — bon
visade leende på barnen — ”så tviflar jag att det
var något så serdeles förnuftigt.”
’ Du skall snart döma bättre. Jag tänkte på
att, så djupt jag en gång sörjde förlusten af de
små, salig Charlotte qvarlemnat mig, det dock helt
säkert var en stor lycka att Gud tog dem till sig.
De voro så fula, stackars små, att det kanhända
en gång (då de vaknat till jemförelse mellan sig
och de der båda) kunnat b 1 i f v a en alund, som
förstört all syskonkärlek och dermed också all frid i
vårt hem.”
”Det är sannt, min Ludvig, alt detta kunnat
hända, isynnerhet som du verkligen har nog mycket
skönhetssinne. Emot din vilja hade du kanske
gif-vit något företräde åt dina ’englar.’”
”Och medvetandet om en sådan orättvisa skulle
säkert — iifven om du, hvad jag är viss om,
gäldat den med en dubbel kärlek åt de lidande
— så aggal mig att jag midt i lyckans öfverflöd
ej kunnat känna mig lycklig. . . . Men se dit bort
nu: se hur täcka de äro, se hur lockarna flyga
och ögonen stråla och de små hvita händerna lugga
Mars för det han tog brorslotten. Nog äro de ändå
bland det skönäsle vår Herre skapat!”
”Min älskade Ludvig, om de äro det, får du bli
desto varsammare, så att intet ord af denna
betydelse må nå dem. Hur bittida och hur gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
