Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Af min förmögenhet, Carl?»
»Af din förmögenhet, Sofie ... du vet väl, att jag icke
har någon.»
Friherrinnan steg upp och lemnade rummet utan att
vidare säga ett ord. Inkommen i sin sängkammare, började
hon betänka sin mans förslag på alla de sidor, der det
kunde bjuda fördel eller förlust. Att få Gustaf ur huset
jemte den näsvise Werner, hvilken aldrig visat henne någon
uppmärksamhet såsom fruntimmer, det var hennes högsta
önskan. Gustaf åter var henne nästan alltid i vägen vid
utöfningen af hennes despotiska nycker. Han hade den
djerf-heten att ständigt upphäfva sig till medlare i alla mål, som
hörde till de lägre instanserna. Han var alldeles för odräglig.
Ingenting kunde således, å ena sidan, vara mera
välkommet, än förslaget att skicka bort honom . . men, å den
andra, blef det mindre angenämt. Att utfästa sig att under
så många år underhålla unge-herm, nej, det var för
påkostande! Doge Lindorm, och ingenting syntes sannolikare,
än att detta ej skulle dröja länge, tyckte sig hennes nåd
kunna med vida mera fördel uppträda i verlden, nemligen
i den eleganta verlden, såsom den rika enkefriherrinnan
Lindorm än som den till åren komna sjukliga fröken O.
Hvem visste hvilka eröfringar kunde vara henne beskärda . ..
men huru åter våga motstå sin mans önskan? Detta var
en knut, som icke blef lätt att lösa, emedan det var hennes
nåd bekant, att en sådan handling å hennes sida skulle på det
högsta uppreta baronen. Så tålig han nu var, eller syntes
vara, så vild och stormande blef han, då de mörka magterna
<3refvo sitt spel med honom.
Och emedan friherrinnans fruktan för sin man, när han
stod under inflytelsen af ett sådant lynne, kunde jamföras
med den, ett spökrädt barn känner, då det skrämmes med
anblicken af något rysligt vidunder, segrade känslan af henpes
underordnade belägenhet, och hon beslöt att af
nödvändigheten göra en dygd. Med hjeltemodig ansträngning öppnade
hon skrifbyrån, framtog papper och bläckhorn, försökte några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
