Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men jag har så bråd t om, herr förvaltare!»
»Åh, det står ej för lifvet! Gif dig då till tåls
litet-jag kommer strax till baka.» Waldenberg ilade upp på sitt
rum, hvarifrån han snart återvände och bar en vacker vas
med de underskönaste blommor. Waldenberg var en
skicklig botanist och hans käraste sysselsättning att i orangerierna
uppdraga utländska växter. Blommor utgjorde hans lif, och
de han nu medförde voro de skönaste och mest utvalda af
dem, han lyckats öfverflytta från söderns luftstreck.
»Se här, Willy, tag denna vas och lemna den till din
syster jemte buren l Fröken Georgina älskar ju blommor?»
»Ja, obeskrifligt, bäste herr förvaltare, och med dessa,
är jag nästan säker, pryder hon sig i dag ... Jag skall säga
något i förtroende: Gina gifter sig hvarken med Holk eller
Blohm. Jag har nog märkt, jag, att herr Waldenberg icke
mer än jag tycker om de der gunstig’ herrarne. Derför
talar jag om det.»
Waldenberg vände sig bort för att dölja sin rodnad.
»Olyckliga svaghet», tänkte han, »hvarför skulle jag begå
den dårskapen att skicka henne blommorna? Är jag då så
litet herre Öfver mina känslor, att ett barn genomskådar
dem!»
Willy afbröt den för honom icke rätt fattliga tystnaden.
»Hvarför ser herr Waldenberg nu så mörk ut — ni
var ju nyss så glad? Skall jag kanske säga, att jag begärt
blommorna?»
»Af mig får du aldrig lära att ljuga, min snälle gosse!»
svarade Waldenberg sakta, i det han återhemtade sig. »Om
du tror, att din syster icke försmår några blommor från den
ringe förvaltaren, så framlemna dem till fröken von
Werden-berg såsom en gärd af min vördnad. . .»
»’. . . och beundran!’ plär alltid notarien Blohm
till-lägga. Skall jag göra så med?» frågade Willy skälmaktigt.
»Nej, bestämd t icke», svarade Waldenberg, »ej en
bok-staf mera, än jag sagt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
