Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund. Då borttog Lindorm handen från den grubblande
pannan ... det låg nu ljus och frid i blicken, och med sakta
röst hviskade han: »Fader, förlåt honom! Han var en stor
syndare, men han erfor säkert stora qval i sin dödsstund,
fastän de stannade inom honom. Och i ett afseende måste
jag göra honom rättvisa, deruti att jag aldrig hörde hans
läppar med ett enda ord göra Constance någon förebråelse.»
»Ack, herr baron», svarade Waldenberg, »han hade i
sin verldsvishet valt en säkrare utväg att krossa hennes
hjerta, och den fullföljde han systematiskt. Och Muller
sedan... om herr baronen endast kunde göra sig en
föreställning om hvad han utstått under de sista rysliga
månaderna efter hans förvisning! Irrande omkring, utan hopp,
utan stödjepunkt, förvirrad till sina sinnen, förstörd till kropp
och själ, en lefvande hamn, gaf han slutligen, efter fåfäng
kamp och trött af dagens tunga, vika för passionens
öfver-mägtiga lockelse och gick att sjelf söka en gräns för sina
qval i samma stund han bröt sin ed och återsåg Constance.»
»Allt detta inser jag nog. Jag kan aldrig glömma hans
anblick en afton, då han hoppade ner från den branta klippan
nära fåltväbelsbostället. Ännu under nattens tysta stunder
ljuder hans hemska skratt i mina öron . . . Men fortsätt,
bäste Waldenberg, jag börjar att blifva trött och vill likväl
i afton höra slutet af dessa meddelanden!»
Denne läste nu Mullers två senare bref, hvilka upplyste
det, som ännu syntes dunkelt for Gustaf. Sedan
Waldenberg slutat dessa, sökte han det tredje, skrifvet från
prestgården och hvari Muller tillkännagaf sitt sista beslut, men
det fans ej. Waldenberg häpnade vid tanken, att han kunde
hafva glömt detta bref på Rosendal, men strax derpå
erinrade han sig tydligen, att han stoppat det i bröstfickan. Det
hade förmodligen blifvit uppdraget vid den skyndsamma
inpackningen af hans saker och säkerligen qvarstannat i hans
rum på Engelviken. Lugnad af denna öfvertygelse,
berättade han dess innehåll för baronen, som under djup rörelse
afhörde det, och då Waldenberg tystnat, hoplade han sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
