Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
Vid ankomsten till Engelviken funno de resande jungfru
Wings, med ett utseende, som vittnade om stor bedröfvelse
och med förklädssnibben jemt torkande de rödgråtna ögonen,
stående på trappan.
»Hvad har händt?» frågade Lindorm, i det han hastigt
kastade sig ur släden. »Hur är det med Waldenberg?»
»Ack, herre gud», svarade jungfru Wings, »den
olyckliga ljuskronan! Ja, nu är det så säkert ute med honom,
som att jag ännu lefver. Den stackars själen har också ej
sträfvat måttligt under herrskapets frånvaro för att få, jag
hade så när sagt, den fördömda olyckssalongen färdig. Allt
var också i ordning, och han smålog så nöjd. Jag skulle
upp och se och fröjdas med honom ... det var ej mer än
den mellersta ljuskronan, som återstod att upphänga på sin
plats. Dermed ville han vänta en stund, sade han, ty han
kände sig matt och trodde icke, att någon annan kunde
göra det. Ack, hvad skall jag säga ... Då han vid
middagstiden ville fästa kronan, gjorde han ett förfärligt fall från
den höga ställningen.»
Lindorm hörde knappt ett ord. Som en pil flög han
upp för trapporna till Waldenbergs rum. Hermer ilade efter,
medan fruntimren, bleka och darrande af ångest, gingo in i
förmaket. Georgina nedsjönk gråtande på en stol, fru
Hermer anstälde ytterligare förhör med jungfru Wings, hvarpå
denna vidare meddelade sina oroliga åhörarinnor följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
