- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
47

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

reste mannens lifliga framställningar, och först då hennes
ögon alldeles omedvetet mötte hennes kusins och deruti läste
de skiftande dragen af harm, smärta och ovilja, ja nästan
fördömelse af hennes oskyldiga glädje, fick den friska färgen
ett syskontycke med den mörkröda tömrosen i hennes skärp:
ögonlocken sänktes öfver de tindrande stjemoma, och den
darrande flickan förlorade tråden af byggmästarens tal.

Ingen af sällskapet, med undantag af gamle Borgstedt
nere på hörnet, hade bemärkt något af detta mellanspel.
Men gubben såg och fattade allt. Han såg äfven, hvad
grefve Albano, sittande på en annan sida, icke kunde märka,
nemligen de hastiga blickar, hvarmed arkitekten, vid en
och annan vändning i samtalet, rådfrågade frökens omdöme.
Men, Borgstedt hade dock under loppet af många herrans
år gjort sina observationer inom den grefliga slägten, utan
att meddela dem till någon. Kan hända likväl ett och annat
undantag kunnat göras till förmån för kapten Örnros, med
hvilken han sedan begges tidigare ungdom stått i ett nära
vänskapligt förhållanden. Huru som helst, så utgjorde denna
sysselsättning för Borgstedt hans egentliga verld. Hvarje
sol-eller månförmörkelse på den grefliga H:ska himlen, hvarje
planet, som drog fram och hotade att råka i kollision med
någon annan, bemärkte han genast och begrundade i tysthet
från sitt observatorium, vare sig vid bordsändan eller
kakelugnsvrån, huru ställningen vidare kunde utveckla sig.

Man lemnade bordet, och sedan kaffet var drucket och
prosten Frenkman med grefvinnan återvändt till schackspelet,
föreslog friherrinnan, hänförd af en moderlig stolthet, att
Telma skulle låta höra sig på piano.

Man gick till musikrummet.

Telma kände sig blyg och rädd; hennes talang var icke
mycket öfver medelmåttan, och dessutom hade hennes mor
omtalat hennes musikaliska anlag på ett sätt, som alltid
måste vara högst plågsamt för ett blygsamt sinne.

Den unga fröken var i en verkligt pinsam förlägenhet,
men som vid sådana tillfallen blygsamhet och nycker voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free