Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannlagenhet, som förmådde honom att fördröja den.
Timmen var likväl nu slagen, och blodet rusade med ovanlig
häftighet till hjertat och färgade kinden med högröda
flammor, då hennes make inträdde och med ett: »God morgon,
bästa Maria . . Om du har styrka att höra mig, vill jag
gema tala med dig!» tog plats jemte henne i soffan.
Hon kunde ej svara strax, men så fort hon något
hemtat andan, yttrade hon med så fast röst hon förmådde:
»Jo, jag är stark., låt mig höra!»
Hennes tillstånd, darrningen af hennes röst och ögats
öppna, kärleksfulla öfverlåtande uttryck inverkade på Leiler.
Han kunde i närvarande ögonblick ej undgå sig sjelf,
ej undgå att känna, att han varit djupt och varmt älskad,
men han trodde och hoppades, att denna känsla nu till
det mesta var besegrad. Så kunde det icke vara och var
ej heller, men i Marias blick lästes, jemte kärlekens tydliga
språk, ett annat, hvars betydelse han rodnade öfver att uttyda.
Han kände sig for ett par sekunder slagen af en känsla
liknande den, som väger mellan blygsel och ånger.
»Maria!»
»Rudolf!»
Åter en tystnad, outsägligt pinsam för dem båda.
Leiler började slutligen harmas öfver att han lät beherska
sig af en sådan svaghet, som han benämde det, och
öfver-vann med någon ansträngning det missnöje och den
otillfredsställelse med sig sjelf, som hvar och en erfar, då fråga
är om att föredraga något, hvilket man vet skall smärta och
skära djupt in i hjertat på den, till hvilken orden skola
ställas.
»Hvad jag har att säga dig, bästa Maria», yttrade han
omsider med temligen lugn fattning, Ȋr dig genom mitt
bref öfver detta ämne redan bekant, men att ännu en annan
grund för min önskan, utom de redan uppgifna, funnits,
anser jag mig, lika mycket af heder som af aktning för dig,
förbunden att nämna, likväl blott i händelse, att du sjelf
gifver mig tillåtelse tala derom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
