Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Visserligen samma land, men vistelseorterna äro långt
skilda från hvar andra. I skärgårdsbygden, djupt in mellan
klippor och skär, ligger ett litet kapellpredikants-bostäUe,
och dit, till det tysta, ensliga hemmet, vill jag för det första
1 föra er. Stället, liksom de menniskor, hvilka bebo det, bär
pregeln af enkelhet, men trefnad och frid gästa dagligen
inom den anspråkslösa boningen; så har min kommissionär
försäkrat mig.»
»Och der skall jag lefva ensam som jag bör lefva.
Men får jag ett qvinligt sällskap, som jag kan fasta mig
vid?»
»Jag hoppas det till gud. Sjelf känner jag icke den
unga värdinnan, men jag har allt skäl att tro, att den vän,
som ombestyrt denna sak för mig, icke skulle hafva valt
stället, om man ej funne der det första och mest nödvändiga
jag föreskref honom. Förstås, att frågan ej kan vara om
att finna något qvinligt sällskap af finare bildning eller
utmärkta gåfvor. Det kunna vi icke begära, och derefter
längtar ni visst också mindre än efter ett godt och älskligt
väsende, som blott har känsla och förstånd nog att förstå
er samt att förkorta dagens långa stunder genom den
hjertliga välvilja, hvilken förhöjer äfven den ringaste
uppmärksamhet. Och dessutom, madam Leiler» (han kände
det nu så svårt att säga Maria helt enkelt), »har ni
sjelf en gång uttalat den meningen att fa vistas på ett
ställe, der ni icke behöfde känna tvånget af något slags
sällskap inom hus.»
»Det är sant, herr Blum, och jag är nöjd, ty huru kunde
väl jag i min belägenhet önska eller ens fördraga sällskap!
Nej, ni har säkert gjort allt väl... När kunna vi vara
der?»
»Om vi i qväll resa öfver isen sofva vi i natt på
svensk botten och kunna då i morgon afton uppnå vår
bestämmelseort.»
Det började redan skymma, och Maria var icke utan
fruktan för den par mils långa farden, men månen komme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
