Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning sträfvade att gifva farg åt detta mörker, hade
likväl sådana försök endast varit som fladdrande irrsken, hvilka ,
gåfvo hvarken ljus eller skugga åt hufvudföremålen. Men
nu slungade detta enda namn en klart upplysande stråle
genom den långa natten i grefve Albanos själ, och med det
återvändande ljuset drogo också alla svartsjukans och hatets
furier ditin på gästning.
»Min gud, Albano, hvad ser du på? Hvad läser du?
Du blir så blek, att du rigtigt skrämmer mig!» Telma fattade
honom i armen och skakade den lätt. Han såg ut som en
sömngångare.
»Hvad jag nu ser och läser, derom vet jag ej stort»,
svarade han långsamt, »men det der namnet erinrar mig om
en menniska, hvilken väckt sällsamma tankar i min hjerna,
tankar som . .. men lika mycket, du mins det nog. Telma!
Ni trodde ju en tid, att jag nästan var vansinnig?»
»Du menar din yrsel, Albano, men tala ej härom.»
Telma fattades af en rysning. Hon erinrade sig allt för väl
det besök, hon gjorde hos honom en tid efter den förfärliga
skakningen.
»Nåväl, Telma, jag skall icke tala derom; jag vill i
stället göra dig en annan fråga, hvilken jag alldes råkat
förgäta. Hade du den der aftonen före mitt insjuknande (du
erinrar dig, att jag mötte dig, då du återvände från grottan)
— hade du då sett arkitekten?»
Albanos ögon voro med ett genomträngande uttryck
fastade på henne. Han tycktes vilja forska ned i djupet
af hennes själ.
Telma blef först blossande röd och sedan hvit som
spetskragen, hvilken slöt sig intill hennes kind. Knappt
hörbart stammade hon: »Arkitekten ... det mins jag verkligen
icke.»
»Jaså, du mins det icke! Hvarföre skiftar då fargen på
dina kinder? Kanske du icke heller vet hvarför den gör det?
Akta dig, Telma!» (Albanos röst skälfde, hans ögon voro
hotande). »Akta dig! Jag kan mot dig vara mild som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
