Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leganger gick mot dörren. Han hade outsägligt älskat
den olyckliga, och hans hjerta hade ännu varmare böner
för henne, än dem hon sjelf förmådde framstamma, men
hans kärlek, hans ära, hans frid för ett helt lif, dessa
dyrbara skatter lågo sköflade för evigt. Det blef dervid. Hämd,
endast hämd glödde genom hvarje hans åder.
Sigrid förmådde ej taga ett steg på sina fötter. .. men
på sina knän släpade hon sig efter honom. »Jeames, Jeames
. . . icke för min skull.. jag skall ej länge öfverlefva detta
... men för min fars — o, vanära icke honom! * Hennes
armar lindade sig fast vid hans fötter. Ord gingo ej mera
öfver hennes läppar, och hennes tårar tycktes vara uttorkade,
men de matt brinnande ögonen häftades med ett uttryck af
outsägligt qval på Leganger, hvars rättvisa hårdhet smälte
för den fordom så tillbedda qvinnans olidliga marter.
»Sigrid!» sade han, och rösten återkallade i hennes själ
flydda minnen, »Sigrid! Jag kan ej förblifva här, men jag
vill försöka att förlåta dig. Och ej förr än du förmår
uthärda flera skakningar, skall detta onaturliga band lösas.
Mera kan jag ej göra. Dock: jag förmår ännu ett — jag
vill bedja för dig, olyckliga!» Vid de sista orden lossade
han hennes händer, som krampaktigt fasthöllo honom, och
utan att se sig till baka, ilade han ut i den mörka kalla
natten.
Han irrade omkring, till dess han kraftlös nedsjönk,
hvarvid en svår stöt i hufvudet beröfvade honom det
medvetande, som fans qvar. Först fram på morgonen träffades
han i detta bedröfUga tillstånd af en bonde, som kommit
till skogen för att hemköra timmer. Bonden förde målaren,
hvilken han igenkände såsom prostens måg, till sitt
närbelägna hem. Och sedan han sjelf och hans hustru
för-gäfves sökt bringa den sjuke till sans och förgäfves sökt
utforska, hvarför brudgummen anträffades i skogen, sände de
bud till prestgården.
Men der rådde den rysligaste oreda. Man hade hela
Kyrkoinvigningen IL 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
