Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då våra resande framkommo till prostgården, mottogos
de af prosten sjelf.
»Guds frid, barn!* sade han djupt allvarligt, men
hjert-ligt, då Alfhild, sedan hon aftagit resklädema, trädde fram
att kyssa hans hand. »Huru bekommer dig resan?»
Innerligt tacksam tryckte Alfhild sina läppar på den
faderliga handen. Ord förmådde hon ej frambringa, ty
hennes fars milda behandling rörde henne öfver måttan.
Hon hade kommit öfverens med farbror Sebastian att
ej nämna något om mötet.
»Nå, hur mår arkitekten?» frågade prosten. »Hoppas
han, att den osaliga ransakningen snart skall taga slut?»
Med oro erinrade sig Alfhild, att icke en bokstaf blifvit
talad derom. De hade blott afhandlat hjertats
angelägenheter, icke ransakningens. »Leiler», sade hon, »tycktes
vara vid godt mod. Hans utseende, liksom hans orubbade
ståndaktighet, antydde, att han trodde det befrielsen från
hans oskyldiga lidande ej länge skulle töfva. *
»Ja, men den kan, min själ, töfva länge nog», invände
prosten, »ehuru vältaligt han än sjelf advocerar i sin sak
och trots de klara fakta, han har på sin sida. Sådana mål
äro kinkiga, ehuru grefven drifver ransakningen vidå mindre
ifrigt, än man skulle vänta af hans första obetänksamma
åtgärder.»
»Bror förstår hvarifrån den der handfallenheten härrör?»
frågade Sebastian, der han makligt med pipan slog sig ned
i soffhörnet.
»Icke bestämdt, men jag kan väl gissa, att Leiler, sedan
hans roll på slottet var utspelad, beslutit att upptäcka för
grefven de svarta relationer, som förefunnits mellan grefvens
och den fattige målarens familj. Och det är helt naturligt
att detta nu under sorgen inverkat på honom, hvilken i de
olyckor, som drabbat hans hus, sett försynens skickelse, om
också icke en straffdom.»
»Ja, så är det!» sade Sebastian. »Sedan grefven
genomläst de papper, byggmästaren anförtrott åt Borgstedt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
