Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- "Om-]{+"Om+} jag är så lycklig, bästa mamsell
Widen, att... " Mannertsedt-hann icke längre
i sin mening; någon afbröt dem. Men haa
erinrade sig ofta Rosas Önskan och sitt
tilltänkta svar, och hade nu prydligt färdig*
skrifvit både noter och ord, för att i dag
på aftonen lemna dem till Rosa. Han
vågade det; ty hvarje ord var så rent, så heligt,
att icke en skymt af det språk, som kläder
sig i önskningar, andades en fläkt deröfver.
De uttryckte endast ett stilla, ljuft vemod,
hvilket hänförde utan alt plåga. Mannerstedt
hade hoplagt sitt lilla paket, och var i
begrepp att tillknyta det med ett snöre, då
någon knackade på dörren. — MKom in!"
ropade han glädtigt; ty hans själ var upprymd,
och endast ljusa, friska bilder bodde i hans
bjerta. Han kände sig så lycklig, emedan
han en lång tid dagligen fått se och
tala med Rosa, höjden af hans önskningar.
Att begära mera, skulle varit vanvett, och
Mannerstedt var en yngling med sansadt
förnuft och goda grundsatser. Dessa ljusa,
saliga dagar, derom var han öfvertygad,
skulle komma att Utgöra ett vänligt minne,
hvilket, under framtida skiften, skulle tecknb en
gyllne stjerna på hvarje ännu oskrifvet blad,
der Skulda ristade mörka runor.
”Kom in!” ropade Mannerstedt, och straxt
derpå lät postgossens välkända, lilla, ruskiga
geslalt se sig i dörren. Han framträdde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
