Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- besittning,-]{+besittning,+} då är tid att tänka p& dess
förnämsta prydnad, en ung, vacker husmor. All
närmare förklaring jiw skulle i hög grad
vara olämplig. Åtminstone all bindande
förklaring,** tilläde professorn, efter ett litet
uppehåll, emedan han kände det menskliga
hjer-tats svaghet, och ej ville lägga alltför strängt
tvång på Mannerstedt. — "Icke bindande, min
kära kandidat, kom ihåg det, och låt Gud
sörja för utgången. Edra b jer tan äro båda
, goda och trogna; de skola hålla profvet!”
Mannerstedt andades djupt; hon vågade
icke se upp; men hans rörelse var oändlig. Oå
sade professorn: "Och här lemnar du en far,
min gosse, som vill skydda den späda rankan,
hvilken en gång skall utgöra kronan på din
lefnadsfröjd, belöningen för alla dina
försakelser, din möda och din sträfvan. Res
med Gud och var lugn! Min och hennes
välsignelse följe dig!"
Djupt inom den innersta förlåten af
Mannerstedts själ återklingade det veka och
Ijuf-va uttrycket i den annars så sträfve mannens
ton. Han störtade upp, betagen af mäktiga,
heliga känslor, och skyndade i de armar, som
utsträckte sig for att omfamna honom. —
’’Fader!* var det enda ord hans läppar förmådde
framföra; men i detta enda ord, som han
på så lång tid icke uttalat, och som uu ljöd
så välbekant, så vänligt, så skönt, i detta ord
låg för Mannerstedts hjerta en omätlig fröjd»
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
