Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta slöjan tillbaka, då voro deras hjertan
idel kärlek och harmooi, då passade de
förträffligt för hvarandra, och voro de ömmaste
och vänligaste makar man kunde se.
”Herre Gud, söta Widen, min egen gubbe!**
sade kommerserådinnan, och strök med
handen öfver sin mans afmagrade kinder,
”hvil-ken välsignelse det alltid medför, att bara
olyckan med en sådan styrka och försakelse,
ett sådant tålamod och ädel fördragsambet,
som vi! Det är såsom jag alltid sagt, att
prÖfnin^en bär sin frukt med sig. Ja, Gud
vare lof, det gör hon, då man i kärlek,
enighet och ståndaktighet dragit den, och med
glädje och tacksamhet tagit den onda dagen likt
den goda, alldeles som vi.”
Härvid suckade fru Widen och gret af
känslosamhet. Det var så rörande att tänka
på öfverståndna olyckor, hvilka man redan
såg endast i det aflägsna fjerran.
Kommerserådet boll väl inga tal om kärlek, enighet
och ståndaktighet; men han sade rätt
vänligt, i det han besvarade sin hustrus något
ovanliga smekning: ”Ja, kära Brigitt
Marie, det är en Guds nåd, en stor lycka. Jag
får nu börja tänka på någon passande
kompanjon, för att åter inträda i affärer."
“Jag har redan tänkt derpå, min gubbe,”
inföll frun och nämnde tre eller fyra namn,
hvarvid dock kommerserådet skakad^ på
hufvudet. *\Nå, det blir vil råd med det,*9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
