Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 13. Fullkomlig omskapning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13.
Fullkomlig omskapning.
En man härute
Jf hänt är stigen.
In bed honom gånga
Uti »alen
Och klara ny ödet dricka !
Edda.
Vid middagstiden den 23 februari var den stora salen i
Wallaryd förvandlad från egenskapen af spinnhus till ett gladt
och trefligt matrum. Onekligen va* prostinnan Svallenius en
snäll och rask husmoder, som kände Kajsa Warg på sina fem
fingrar och kunde brygga 3 i ti krusbärsvin trots så godt som
sjelfva fru Primrose i verlden. Ingen menniska, hvilken sett
prestgårdens inre för några dagar sedan, kunde nu tro att han
befann sig på samma ställe. Bordet var ordnadt med yttersta
sorgfällighet, duktyget bländande hvitt och maten förträffligt
tillagad, ty skulle pastorskan göra sig besvär, ville hon alltid
vara utmärkt för sina anrättningar. Och hennes öl sedan —
inom alla socknarne i prostoriet- fans ingen som kunde brygga
maken dertill. Den kostliga drycken stod klar och fräsande i
en stor tennkanna, hvilken från ena ändan af bordet blänkte
såsom silfver. Pastorskan sjelf var i sin klädsel festligt
utstyrd, och barnen snygga och rena.
Intet fattades nu mer än gästen. Denne lät icke heller
länge vänta på sig.
Vid första ljudet af de klingande bjellrorna begaf sig
kyrkoherden skyndsamt ut på gården, ja, långt utom porten.
Pastorskan trippade efter med en mycket olika uppsyn emot
den hon antagit, då hon först fick höra om Sterners ankomst.
Det ögonblick, då denne hoppade ur släden och tryckte sin
gamle vän och lärare till sitt hjerta, var för dem bägge en
högtid, så stor och sann att de alldeles glömde pastorskan,
hvilken stod bakom i snön, försigtigt lyftande på den bruna
lysterklädningen, så att den icke skulle smutsas, och väntade
att man skulle helsa på henne. Gubben Svallenius glömde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0058.html
