Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Verkan af nya åsigter. Postinspektorens slutsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag hafva, och Gud nåde dig, om jag finner dig i komplott
med flickan !n
”Men, min vän, hvad står då på — i hvad fall är det
icke rätt med Augusta ? Du skrämmer mig till döds....
Tala p& en gång rena sanningen/
”Hvad det är, det borde du som mor veta bättre än jag!
Den der Sterner är en slipad herre, och jag säger dig att
han fiskar efter Augusta för egen räkning, och gud vet
hvilka intriger han kan spela för att göra testamentet om intet.
Allt nog: jag genomskådar hans planer fullkomligt, och
flic-kans benägenhet att lyssna till hans fördömda prat ligger i
klar dag. Något öppet steg vågar han för sin heders skull
icke taga, och lika litet kan jag förbjuda honom huset Då
det onda derföre icke helt och hållet kan häfvas före
arfta-garens ankomst, är det åtminstone vår pligt att hindra dess
tillväxt. Jag befaller dig således att aldrig, då jag sjelf är
frånvarande, ett ögonblick lemna Augusta ensam med
ryttmästaren, ty tillfället till vidare meddelande är just hvad vi
skola förekomma. Har du förstått mig, Rigitsa ?v
”Icke alldeles, min vän! Är det ej annat än att den
ädle och vänskapsfulle Sterner fattat böjelse för henne?11
”Intet annat — är detta ingenting, tycker du? Hvilken
olycka kunde då vara värre?” skrek postinspektoren. ”Har
du icke sjelf tillräckligt fått smaka på fattigdomens bitterhet
för att kunna önska att ditt enda barn skulle kasta sig i
gapet på alla dess vedervärdigheter? Och genaste vägen dit
vore ett giftermål med ryttmästaren, som icke eger ett
runstycke mer än hvad arftagaren af gunst och nåd förunnar
honom. Jo, det vore just väl tillstäldt af kloka föräldrar! Jag
har nu sagt dig min mening, mina skäl och grunder samt
väntar att du ställer dig dem till efterrättelse.”
Postinspektoren lemnade härefter 8in hustru, hvilken,
sedan dörren skallrande blifvit igenslagen efter den uppretade
äkta mannen, gråtande nedsjönk på en stol.
”Augusta, mitt dyra barn,’’ suckade hon, ’’skall du
genomgå samma bittra prof som din mor! Men kanhända/’
tröstade hon sig sjelf, ”har min man bedragit sig på hennes
känslor för ryttmästaren. . Detta är mitt enda hopp — i
motsatt fall finnes intet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
