Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Pandoras ask. Konsten att steka kycklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riddarne ännu fastböllo likt vargen det menlösa lammet, men
som nämde herrar släppt* , liksom under öfverläggning om de
numera skulle våga en strid . . . "Ser jag rätt, eller är det icke
min gamle barndomskamrat magister Trasselin . . . Nå, era
fördömda skurkar, hvad är det ni tar er till?’
Dessa ord, som gällde de båda tvetydign gästerna,
beledsagades af en sakta, men säker höjning på annarne och tvänne
betydelsefulla knäppningar i den sköna damaskerade
dubbelbössan. Bofvnrne, som icke påräknat att här träffa någon militär
och som genast på den unge mannens stadiga röst och
rörelse förmärkte att de på intet sätt injagat någon fruktan hos
honom, funno ieke för godt att afbida de sista knäppningarne
i bössan, utan sprungo snabbt som fågeln i luften ut genom
den öppna dörren.
Kornetten, som icke ville utgjuta blod och icke
tilltrodde sig med handkraft kunna qvarhålla dem, lät dem springa
och låste dörren, hvarefter han, som af ödet tycktes vara
bestämd att denna afton spela rolen af beskyddare, bemödade
sig med ridderlig artighet att lugna de uppskrämda resande.
Helt säkert,71 sade magister Trasselin, i det han något
åter-hemtade sig t fter den förskräckelse, han utstått, ’ helt säkert
var det några af fästningsfångarne, som nu efterlysas.”
Fruntimret. som delat magisterns öde, fortfor oupphörligt att
jem-ra och beskärma sig, ehuru hennes man — ty denna titel bar
magistern — jt mte kornetten bedyrade att all fara nu var
öfverstånden. Men då nu den yngre damen, som hittills
försökt gömma sig i halm båset, likt en uppenbarelse reste sig
upp och muntert yttrade : "Trösta er, min goda fru, ni
finner här en olyckskamrat!" så lugnade sig den förbryllade unga
frun, i hvilken vi, liksom i hennes värdige make, magister
Trasselin. hafva äran föreställa gamla bekanta från bröllopet i
S—aryd *). Man ser att prostinnan Sondéns förutsägelse
slagit in, ty fru Trasselin var hennes yngsta dotter Lovisa, om
hvilken det hette: "Åh, kors, hvad den flickan är snäll!"
"Nå, berätta, herr komminister, hur ni råkat ut för detta
åfventyr!" sade kornetten.
"Jo, min hustru och jag, som äma oss till min svåger,
kyrkoherden Svallenius i "Wallaryd, att gästa öfver pingsthelgen
och resa med egen häst, ty det år både beqvämare oeh min-
*) Se Waldemar Klein, sid. 106.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
