Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Pandoras ask. Konsten att steka kycklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre dyrt än med skjuts, foro hemifrån i går morgonsv^
som jag icke har annat än en liten enspännare, tog jag
ingeit-pojke med, helst jag är väl bekant med vägen och just icke
är någon pultron heller. Således såg jag inga hinder i den
saken, men den lede hittade på dem ändå. När vi kommo
bort i skogen ett stycke härifrån, hörd’* vi några personer
springa efter vagnen och ropa: Håll, annars skjuta vi!1 men
som jag med skäl trodde detta endast vara en tom hotelse,
körde jag på af alla krafter för att uppnå Marks
gästgifvare-gård. Men maken till ben har jag aldrig sett under
mcnni-skokropp: helt nära härintill fick den långe skurken fatt i
spjelarne på vagnen, derefter i min hustrus kappa och
slutligen hoppade han som en katt upp och fick tag i tömmarne
så att hästen stannade. Den andre hann emellertid upp oss
och höll hästen i tygeln, sedan han först gifvit mig ett slag
öfver armen, så att jag var nära att förlora sansningen. ’Tag
nu fram hvad ni har!** ropade den förste karnaljen, som
hoppat af och nu gick vid sidan af vagnen. Förgäfves bedyrade
jag att jag icke hade några penningar, men då ovädret i
förening med hästens ostyrighet gjorde det obeqvämt att
verkställa plundringen på landsvägen, ledde bofvarne oss hit,
förmodligen för att i god ro fullfölja sitt hederliga uppsåt,
hvilket dock blef afböjdt genom Guds nåd och ers ridderlighets
tapperhet. Min högtarade herr kornett, vi stå till er i den
största förbindelse !”
”Denne herre tyckes då hafva blifvit gynnad med åfventyr
af riktigt äkta beskaffenhet!” sade nu helt glädtigt den unga
okända. ”Tänk, tvänne unga damer och en andlig man har
han genom sin tapperhet frälst från alla sorters faror oeh
förenat dem i denna oskyldiga skogshydda. Jag tycker
nästan, oaktadt all miu förskräckelse och det verkligen
obehagliga i vår belägenhet för ögonblicket, att det ändå är något
trefligt i detta. Hvilka outtömliga källor till hemska och
rysliga beskrifningar blir det ej, mitt herrskap, när vi komma
hem hvar till sitt!” Sedan hon i fru Trasselin funnit liksom
ett förkläde för sin jungfruliga blygsamhet, kände hon sig
riktigt öfverdådig.
”Det nöjet att hafva tjenat er har verkligen varit alltför
lättköpt !** inföll kometten lifligt. ”Jag hade önskat kunna
visa att jag med nöje velat göra en verklig uppoffring derför."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
