Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tvedrägtens frö skjuter upp och bär frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kände att någonting föregick inom henne, något, som
liknade vår första moders åtrå att komina åt frukten på
kunskapens träd. Derföre var hon förstämd, derföre skulle
Konstantin berätta sagor för henne och derföre fann hon dessa
tråkiga, liksom hon fann Konstantin och hela verlden. Hon
gjorde sig väl den frågan hvarföre hon icke sjelf ville tala,
men kunde icke nöjaktigt svara derpå. Likväl fann hon
slutligen ett skäl, hvilket i hennes tycke var fullkomligt
tillräckligt, nemligen det att hon icke ville. Mera behöfdes ju ej.
Då hon efter hemkomsten gick upp på sitt rum och
framför spegeln aftog hatten, nedföll tillika med de upplösta
loc-karne det gröna band, som Axel Stålkrona lindat kring
hennes panna. Hon upptog det hastigt, höll det i handen och
betraktade med glädjestrålande blickar de små blodfläckarne.
”Ack,” utbrast hon med barnslig glädje, jag skall behålla
det! Huru väl skall jag icke gömma det — jag skall virka
ett nytt åt honom i stället. O, sköne, stolte yngling, hur
herr-ligt skall jag icke smycka dig med detta ringa tecken af min
tacksamhet!” utropade hon förtjust öfver denna ingifvelse. Men
straxt derpå hviskade blygsamheten och försigtigheten: ”Är
väl detta passande?" ”Ah, hvarför icke!" svarade det
lättsinniga sjelfförtroendet. ”Det innebär ju ej något annat än en
obetydlig ersättning för allt det besvär och den oro, jag
förorsakat honom.” ”Men," invände förnuftet, ”det vore kanhända
i sin ordning att höra hvad Konstantin säger härom.” Detta
togs i öfvervägande. och i följd häraf tänkte Henriette
mycket djupt än hit och än dit, och mer än hon tänkt i all sin
tid, ty hon älskade icke att tänka. Ändtligen beslöt hon att
följa förnuftets vink och flög så med bandet i hand ned på
gården, der Konstantin roade sig med att slå käglor. ”Se,
se," ropade hon emot honom och svingade det gröna bandet
öfver sitt hufvud, detta har kornett Stålkrona tagit ur sin
bössa och, för att hämma blodet, lindat det om min panna.
Han är ju bra god och älskvärd! Tycker du icke, min
Konstantin, att jag bör göra honom ett nytt i stället för detta,
som är alldeles förstördt?”
”Nej, Henriette, det tycker jag icke!” svarade han med
en ton, som kom hennes hjertas termometer att falla minst
tio grader.
”Det vore rätt besynnerligt!” återtog hon. "Jag kan
verkligen ej se något skäl hvarför jag icke skulle göra hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
