Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dåliga nyheter. Westerlinds observationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jaså, Westerlind — men befatta dig ej du med att
göra slutsatser. Jag mår fullkomligt väl och tänkte blott på
andra saker. Kaffet är välkommet så fort som möjligt.....
Säg sedan till att min ridhäst blir sadlad!”
”Fördömda missöde !v utbrast ryttmästaren, så snart han
blef tnsam nOra hon nu skulle dö och jag finge på
samvetet att hafva jagat ihjäl henne, såsom man jagar vildbråd!
Så många sällsamma, oväntade händelser under den lilla
vandringen emellan vaggan och grafven! När min onda stjerna
uppgår, visar bon sig alltid under skepnaden af unga
fruntimmer .... Arabella Linden dref mig ur det hem, som den
ädlaste menniskokärlek öppnat för mig i dess faders hus, och
hennes afund och stolthet ryckte min bild ur moderns hjerta.
I stora verldens lif sökte jag då en ersättning för det lugn.
som nekades mig i den enkla husliga kretsen, och hvad vanu
jag der? Hade jag icke den olyckan att valsa blodstörtning
på den intagande Julie von K—, för hvars skull jag snart
sagdt måste gå i landsflykt ? Nu, då jag tänker endast på
lycka och fröjd, jagar jag lifvet ur en ung flicka, för hvars
skull jag kanhända kommer att gå miste om hela min jordi’
ska sällhet och mitt goda samvete, ty dör Wilhelmina
Stålkrona genom följderna af denna natts händelser, kan lugnet
aldrig återvända i min själ. Men om hon också ej skulle
dö, bvad blir väl följden af denna olyckliga kärlek, som nu
är mig mer än tydlig? Med vett och vilja” — Sterner
la-de härvid handen på hjerta t, liksom till bekräftelse på sina
egna ord, — ”har jag ej gifvit henne riugaste anledning att
hos mig förmoda tillvaron af en Ömmare känsla för henne.
Jag såg henne några gånger i kyrkan, förra gängen jag var
här. Det sväfvar nu dunkelt för mitt minne att hon, då vi
sutto der midtemot bvarandra, rodnade hvar gång jag kastade
ögonen på henne. På prostinnans anmaning bjöd jag henne
armen, då vi skulle gå till bordet — och detta har hon
naturligtvis ansett som fritt val. Jag var ovanligt upprymd den
dagen. Vi talade mycket, ty jag fann henne ega en egen
smak och känsla; men allt detta, som å min sida endast
uttryckte tillfredsställelsen öfver ett godt sällskap, har den lätt
dårade, oerfarna flickan gifvit en annan tydning. . . Jag kan
icke,® tilläde han djupt eftersinnande, ”då jag genomgår
dagens ocb morgonens händelser på Wallaryd och den förflutna
nattens, finna att hon med den ringaste eftertanke bör kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
