Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Nyheter från badet i ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med smärta såg jag att alla dagar gingo på samma sätt.
De läste, de åkte, de promenerade till häst och fots, allt
tillsamman. Han åt frukost, middag och afton hos fru
Stoltsen-bäck. Jag harmades hjertligen å din kusins vägnar, då jag
slutligen såg att små biljetter kommo med i spelet. Ännu en
gång försökte jag med allt det allvar och all den^vältalighet,
jag egde i min förmåga, att föreställa Henriette det
obetänksamma, det opassande i hennes uppförande, då hon hade så
heliga pligter att uppfylla.
rSpara helt och hullet er opåkallade vältalighet!*’
svarade hon stolt. "Jag har ej mera några pligter att uppfylla
mot löjtnant Sterner. Hans uppförande, under den tid jag
vistats här, befriar mig fullkomligt derifrån.”
rDet måste vara något missförstånd !” försäkrade jag.
”Alldeles icke — jag vet med säkerhet att han bedragit
mig. Men han skall icke finna mig o beredd: äfven jag har
träffat ett annat val.’7
”Min gud, hvad menar ni?” frågade jag, bestört öfver
hennes uppriktighet. ”Ni kan säkerligen ej begå en sådan
handling, att bryta ett löfte som ni gifvit en annan, och det
— j;ljj> är säker derom — på falska skäl!”
”Jag har ju sagt er,” sade hon förtrytsamt, ”att mitt
löfte förfallit af sig sjelft. Derföre tänker jag också, med er
tillåtelse, skänka min hand, mitt hjerta och min tro åt ett
värdigare föremål."
”Åt Macoley?” frågade jag.
”Hvarför icke?’’ yttrade hon med en så obegriplig
spefull lättsinnighet, att jag af min själs innersta måste förakta
henne.
Detta föreföll i dag på morgonen, och jag har nu
utgjutit mitt hjerta för dig. Hvad tänker du om saken? Skrif
mig till med omgående post hvilka underrättelser du har om din
kusin! Måtte han blott icke vara någon narr och sörja öfver
förlusten — det vore på min heder för mycken ära för
henne. De ärna uppehålla sig här ännu omkring fjorton dagar, och
så ilfven jag. Det lyster mig se utgången af detta äfventyr.
Efter hvad som föregått, måste det väl sluta med en öppen
förlofning. Låt se, bror, att du snart låter höra af dig,
derom beder din vänfaste
Axkl.’;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
