Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall väl se på underskriften!» afbröt fru Katrina
sig sjelf och stafvade ihop det något krångliga namnet: »Isak
Gabriel Palmqvist... ack, du nådige gud, den välsignade
mannen kan jag visst icke glömma! En ärans man var han
och är det väl ännu, tullförvaltarn i H., käraste herr bror
— det var icke man att glömmas, det! Bror mins väl hur
Amman alltid berömde honom? Han var, på den tiden vi
hade vår station i H., min salig gubbes beskyddare, liksom
Arnman, skam att sjelf ta fram det, just var tullförvaltarens
högra hand. Men låt se hur var det nu igen.» . . . ’Min
ärade fru!’ ... »Så artigt — ja, han var alltid artig!» Och
nu läste hon halfhögt, tilldess hon uppnått det afbrutna
stället.
... »jag har i friskt minne såväl er sjelf, min bästa
fru, som ert förträffliga kaffe, era vackra balsaminer och er
raske son.» ... Nu tog gumman Arnman till näsduken, och
den ene droppen efter den andre nedföll på brefvet. »Gud
fröjde honom, det var en menniska, det! Han höll sig icke
för god att sitta nere i vår lilla kammare och dricka en kopp
kaffe. Men det har mången dags regn och solsken vexlat
sen den tiden. Det är ändå alltid en glädje, som gör
hjertat godt, att se sig ihågkommen...»
»Min kära fru Arnman! Det tunga öde, som träffat frun,
har jag af innersta hjerta beklagat, men jag vill ej tala
der-om, för att icke på nytt upprifva såren. Nog af: Arnman
var en rättskaffens och redlig man med fast och manligt
sinne. Han skötte sin tjenst som en karl och uppoffrade
sig, kanske af öfverdrifvet nit. I denna mörka sak ser
endast Gud, och han dömer.
Jag har underrättat mig om fru Ammans
omständigheter och hört att, hvad dagligt bröd beträffar, nöden icke
stått för dörren. Gud har gifvit frun ett godt stöd i den
gamle, redlige löjtnant Askenberg, och jag är säker, att han
icke heller försummat sin väns son. Hvad jag således nu
egentligen hade till ärende, var att tala några ord om min
önskan att kunna verka något för gossens framtid. Har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
