Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grönt tyg vifta fram och åter. Solen, som har så godt
om förgyllning åt allting, skiner strålande ned på
planterin-garne vid husets baksida, hvilka nu dölja den skrofliga
grunden. Allt detta antyder, att sälskyttame, de misstänkta
lurendrejarne på Tistelön — liksom många andra, hvilka
dragit nog förmögenhet tillsammans — bygt sig ett hus
och nu lefva på god fot, ge socknens fattiga deras bestämda
underhåll, ofta nog en måltid, och visa mot alla, som
anropa dem, en vänlig gästfrihet, hvilket välförhållande inom
kort förskaffat dem namn, heder och värdighet af
hederligt folk.
Sådant var ock förhållandet. Lurendrejarne hade lagt
ned handtverket. Birgers giftermål med den förståndiga
Erika måste nödvändigt åtföljas af en stor förändring i deras
lefnadssätt och husliga förhållanden. Kapten Birger
Haraldsson var nu den styrande magten. Gubben hade sitt rum
för sig, der han väl stundom hemsöktes af fruktan i
afse-ende på det förflutna lifvet, men oftare öfverlemnade sig åt
saknaden deraf. Hans sysselsättning bestod numera i det
ännu alltid älskade sälskytteriet samt i att leda
bergsprängningen, hvilken fortgick för att upptaga beqvämare vägar
på den klippiga ön.
Anton lefde äfven hemma. Hans sinnessjukdom hade
väl med åren småningom aftagit, men hans ungdomskraft
var bruten: en tvinande och mjeltsjuk varelse, framsläpade
han sitt lif tyst och obemärkt. Alla försök att upplifva hans
håg till något yrke voro fåfänga. »Jag vill ingenting bli,
jag orkar ickei» var hans ständiga svar på alla
uppmuntringar.
Hela timmar kunde han sitta sysslolös på bryggan och
stirra i vattnet, dit han nedsänkt metspöet, hvilket han
vanligen glömde att draga tillbaka. Stördes han då af någon,
spratt han häftigt upp, tog sitt redskap med sig och gick
till något annat ställe, der han hoppades få vara ostörd.
Hans uteslutande grubbleri vände sig omkring religionen, öfver
hvilken han nu ofta talade med Erika. Men oaktadt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
