Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Alldeles, min gosse!» inföll han, innan jag hunnit att
tala ut meningen. »Kom nu och följ med hem! Fastän
jag har brådtom för tillfället, skall jag ändå visa dig vägen
... Har du gjort anstalt om sakerna?»
Jag bugade mig, och så följdes vi åt. Under det vi
gingo gatan fram, talade han allt godt om salig far, frågade
efter mor och löjtnant Per och berättade mig, att han många
gånger besökt det lilla gula huset, som vi just då gingo
förbi, och druckit kaffe hos mor, den tiden far ännu hade
sin station i H. Jag kunde icke låta bli att stanna och se
på huset, och en stor tår kom mig i ögat, då jag i fönstret
märkte en vacker balsamin, som ståtligt höjde sig öfver ett
par små myrtenträd. »Herre gud, den har visst mor lemnat
qvar!» utbrast jag, utan att tänka på, att jag talade högt.
»Hvilken, min gosse?» frågade han.
»Balsaminen, herr tullförvaltare?» svarade jag, men
rodnade i detsamma öfver min orimlighet.
Tullförvaltaren smålog och såg åt fönstret. »Jag vet
icke», sade han mycket vänligt, »om balsaminer kunna
blifva så gamla, men troligt är, att den person, »som nu hyrer
huset, vårdar dem för det att din mor älskade och
uppdrog dessa blommor. Din mor var en präktig qvinna, känd
som ett mönster af ordning inom sitt lilla hus.»
Det gjorde mig så godt i själen och så glad i hjertat
att höra min älskade mor berömmas, att jag alldeles glömde
bort att fråga efter hvilken som hyrde huset; men nu vet
jag det, och i sinom tid skall det omtalas och fägna mor,
det är jag säker om.
»Se, här stiga vi in, min käre Arve!» sade
tullförvaltaren och steg uppför fem breda trappor till ett stort vackert
hus. »Nu skall jag visa dig min hustru och min yngste
son, om han redan är kommen ur skolan — de andra af
förra giftet äro redan borta, hvar på sitt håll.» Vi gingo
öfver förstugan och trädde in i ett rum så grant, att jag
hade all möda att hålla min förvåning inom munnen. »Sätt
dig här så länge, jag kommer strax!» Tullförvaltaren öpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
