Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sextonde kapitlet.
Gumman Arnman till sin käre son.
Min älskade Arve, mitt dyra barn!
Herren hålle sin hand öfver dig!
I vår hydda var tomt och mörkt efter din afresa. Vår
glädje var borta, ena väggen ute. Vi kunde icke på lång tid
komma oss före, löjtnant Per och jag. Men slutligen togo
vi bladet från munnen och sade till hvarandra, att det var
ohöfviskt att sörja för det vi mistat vår fröjd, när det skett
till ditt bästa, din lycka och fromma både för det
närvarande och i en framtid. Sedan vi så utgjutit våra hjertan och
jag uppläst en vacker psalm för gubben, som, gud vare lof,
med rigtig andakt hörde på, togo vi fram korten, hvilka så
länge hvilat; och nu spela vi hvar afton ett par tolfvor.
Efter maten prata vi bara om dig, välsigna dig och bedja
för dig.
I söndags, mitt kära barn, kom ditt bref. Du kan tro
det var en högtid! Jag visste om ingenting, förrän jag tog
upp serveten om middagen; då låg det inuti den;
löjtnanten hade smugit dit det medan jag var ute. Hvad mitt
hjerta kände för stor fröjd, bara vid att betrakta de älskade
rader, som min Arve hade tecknat! I hela Guds rika och
sköna verld fins ingenting, som kan jemföras med en mors
eällhet öfver ett godt och rättskaffens barn. Mina ögon stodo
fulla med tårar, och jag måste gå bort till balsaminerna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
