Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att icke låta löjtnanten se huru rörd jag var, icke för det
att jag blygdes öfver de naturliga känslor, vår Herre sjelf
inlagt hos oss, nej, gud bevars derifrån, men det har alltid
förekommit mig som om tårame vore allra ljufvast, då vi
få njuta dem för oss sjelfva. Den bästa vän kan ändå icke
se i vårt inre: det kan blott Gud.
Sedan jag lugnat mig, bröt jag sigillet och läste ditt
långa, kära bref. Ja, ja, min Arve,* det var vackert
upp-lefvadt på så kort tid. Gud välsigne tullförvaltarn! Han vill
dig vfil, och jag tror visst att frun vill detsamma, fast hon
har sina svagheter för den, som är hennes egen. Men om
detta blir jag den sista som dömer, ty den, som sjelf är
mor, vet bäst hur partiska vi kunna vara. Vill du
emellertid lyssna till mitt råd, så var icke stolt i sinnet, icke
hög-modig i hjertat och gör tullförvalterskan till nöjes i allt hvad
du förmår! Det kommer dig till godo, hvaremot, om du
skaffar dig henne till ovän, det kommer dig till last.
Jag tycker det var hederligt af henne att förehålla dig
dina fel, hon hade ej gjort det, om du icke redan stått väl
i vantame; och du, min son, hade orätt i att förifra dig för
det att hon trodde på gossens utsago.
Hur väl hon än menar dig, så »sticker ingen ändå
annan mans bam så väl i barmen, att icke foten sitter ute».
Var du förståndig, min Arve! Om ingenting skulle bära dig
emot, visste du ej att sätta värde på de goda dagarne. Det
är ej nyttigt att alltid dansa på rosor: små bepröfvelser
späka sinnet och bereda det till de stora, som väl en gång
icke uteblifva för dig liksom för andra.
Hvad nu angår sällskapandet med jungfru Stina, så
säger jag dig rent ut, mitt kära barn, att detta icke
behagar mig. I köket är icke din plats, och unga sediga gossar
böra akta sig för att råka i snaror. Jag vet ingenting ondt
med den der menniskan, men det vittnar ej till hennes
fördel, att hon för dig som nykomling berättar saker, hvilka
herrskapet sins emellan ordat om. Det är en ful och
dålig vana att lyssna och spionera, och det är snart sagdt
Rosen på Tistelön. I, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
