- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
172

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nästan ett, ty Erika var hans samvete), antog snart sagdt en
annan karakter.

Mot henne var han öm, mild, till och med vek. Hon
läste i hans hjertas innersta, hon såg den frätande mask,
som aldrig lemnade honom ro, men det var hennes
varsamma hand, som ändrade dess läge så, att den kändes
mindre aggande. Hon ledde sin makes tankar till Gud, hon
ledde dem till goda gerningar, till frisk verksamhet. Hon
lemnade honom ej åt sig sjelf. Hvarje hans bekymmer,
hvarje huslig omtanke delade hon med honom. Intet
företag dolde han för henne; och den förståndiga, kärleksrika
qvinnan tillstyrkte och inledde honom ofta sjelf i
handelsföretag, ej för vinning — ingen kunde mindre än hon skatta
den för egen del — men emedan den ökade verksamheten
alltid gaf hans lynne en bättre och lättare rigtning.

Erika visste kanske aldrig rätt sjelf hur kär Birger
blifvit henne, men denna dag, när hon stod på bryggan och såg
huru hans starka, kraftfulla arm säkert styrde den lilla
farkosten mellan isstycken och bränningar, när hon såg honom
orubbligt lugn och ihärdig strida med de rasande svallvågorna
om hvarje fotsbredd han framträngde, då svälde hennes
hjerta både af qvinnans fruktan och qvinnans stolthet. Dessa
känslor voro inseglet på naturens egen kraft.

Qvinnan älskar att se mannen utföra handlingar, som
vittna om själsnärvaro och styrka, icke derföre som skulle
hon alltid, enligt det föråldrade bihanget till hennes
meritförteckning, utgöra den svagaste hälften, rankan, som
behöf-ver stödjas, o. s. v., utan helt enkelt deraf, att mannens
kraft, i synnerhet den älskades, lifvar hennes egen. Hon lär
sig akta och ära honom, och dessa känslor befästa kärleken
långt mer än en hop betydelselösa, genom vana utslitna
fraser.

Men, för att egentligen tala om Erika, så inverkade på
henne äfven den ångest, som hon utstod. Väl hade hon
hvarje höst varit orolig, innan Birgers återkomst gjorde slut
på bekymret, men hon hade ej förrän i dag sett honom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free