Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriellas yttre kunde kallas skönt, utan äfven hennes hjerta:
detta goda, öppna och vänliga hjerta, som gerna velat
trösta och hjelpa alla menniskor, hade samma rätt till hans
varma beundran. Den första månaden och ett godt stycke
på den andra njöt Rosenberg med verklig tillfredsställelse och
utan vidare eftertanke sin lycka sådan som den kom, och
han fröjdade sig åt hvarje dag han skulle njuta den på nytt.
Vid den tiden började han likväl så småningen märka och blef
slutligen fullt öfvertygad derom, att de känslor, han utan
misstänksamhet herbergerat, snart nog skulle spel,a mästare öfver
hans förnuft; men då han hunnit så långt i sina slutsatser,
satte också den hederlige kaptenen en gräns för deras
vidare utflykt genom sitt fasta beslut att resa och lemna ön
med dess farliga ros.
Man finner häraf, att Rosenberg, troligen begåfvad med
lika varma och friska känslor som de, hvilka kunna skrifva
volymer om den fullkomliga omöjligheten att öfvervinna sina
lidelser, likväl hade den goda gammaldags grundsatsen att
icke med otack löna åtnjutna tjenster. Han insåg, att i hans
närvarande läge, då han var utan alla utsigter till framtida
bergning, utan ett runstycke, som han kunde kalla sitt, det
skulle vara mer än obetänksamt att eftersträfva en rik flickas hand.
Först vittnade det om dålig erkänsla, och sedan hade
Rosenberg med en kanske mer än nödvändig envishet fått i sitt
hufvud, att det icke var möjligt att gifta sig utan på egna
tillgångar — de må ha varit små eller stora, men hans
skulle de vara. Detta beslut stod orubbligt fast, och hur
kärleken än vred och vände bladet, fick den ej magt med honom.
I dag för första gången, då han underrättade Gabriella
om sin förestående afresa, hade läpparne, otrogna mot viljan,
kanske icke otydligt förrådt hans rörelse; och nu brann han
af förtrytelse, emedan det syntes honom klart, att Gabriella
genom sin bortgång velat erinra honom, att hans språk varit
allt för varmt. Om det behagat henne, skulle hon
naturligtvis icke aflägsnat sig.
Rosenberg hade en god portion högmod, och det är svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
