Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gulrosiga madras-duken fasligt missklädde henne.
»Birger hade just icke mycken smak då han köpte den. Men
om jag nu skulle ta den lätta röda silkes-schaletten, så
frågar Erika mig visst hvar före jag gjort det». Och nu
rodnade Gabriella framfor spegeln vid det svar, hon hade att
gifva, i fall hon nemligen skulle tala sanning — och ljuga
hade hon ännu icke lärt sig.
Emellertid framtogs och pröfvades, naturligtvis endast
för ro skull, den röda silkes-schaletten; men nu blef också
frestelsen allt för stor* ty skenbarligen fingo kinderna en
annan farg, och utom det att den gula duken kastade en gul
skugga öfver ansigtet, var den allt för stor. Den var rigtigt
»bulsig», huru den än fästades om halsen. Efter ännu ett
par minuters öfverläggning med spegeln blef det omöjligt att
skiljas från den röda; och sedan beslutet en gång var taget
att trotsa det värsta, en frågande blick eller en muntlig
fråga af Erika, så ströks håret i ordning, arbetet togs på
armen och med en min, som temligen lyckligt återgaf den
tillärnade bekymmerslösheten, gick Gabriella ned.
Men, ack, huru länge vara äfven de bästa föresatser!
Då Rosenberg inträdde och fastade på henne sina vackra
ögon, i hvilka ett stort allvar och en innerlig känsla uttalade
sig, var det ej då förbi med Gabriellas mod och konstlade
likgiltighet? Varma purpurflammor brunno på hennes
kinder, och äfven om Erika ännu en gång hviskat henne i örat:
»Männen böra ej få se hur svaga vi äro!» hade hon ej
kunnat hämma den frambrytande tåren, hvilken med en så
behändig rörelse som möjligt uppfångades af den lilla handen.
Vid bordet var det tystare än vanligt. Haraldsson, som
af Birger hört Rosenbergs beslut att resa, tyckte just
hvar-ken väl eller illa om det. Han hade helst sett, att
kaptenen förklarat sig, om han hade några tankar på flickan,
men i alla fall skulle det icke brista den rike Haraldssons
dotter att alltid få en man. Saken finge vara: han hade ej
så brådtom att blifva af med sin bästa skatt. Alltså visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
