Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjuguandra kapitlet.
Det släckta hoppet och det tända minnet
De fordra oifer ntaf nngdomssinnet.
K. A. Nicander.
Det går ej ant
.....betänk det bara!
W. v. Braun.
Juni månads milda aftonfläktar susade genom de höga
popplarne på kyrkogården i H. Vid en nyss igenkastad graf
stod Arve Arnman och blickade med ett uttryck af innerlig
smärta på den halfvissnade krans, som prydde den.
Vår unge tullskrifvare hade under de sista fyra åren
skjutit upp och blifvit en vacker och välbildad karl, hvars
hela yttre stämplades af hvad man i allmänhet förstår med
ett städadt skick. För öfrigt låg uttrycket af hjertlig
godhet i hvarje af hans anletsdrag, och det var blott öfver
pannan som en fin åder korsade sig, hvilken tycktes
tillkänna-gifva, att en gång, då lifvet tedde sig i andra gestalter,
kraften och den fasta viljan ej skulle låta qväfva sig af hjertats
mildare känslor.
Arve stod denna afton vid en graf, åt hvilken hans
känsliga och deltagande sinne offrade en vänlig gärd af saknad.
Det var hans förtroligaste bekantskap i staden H., den fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
