Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt undgå det andra, teg han, liksom hans mors anmärkning
eller förmodan endast varit uttalad i allmänhet.
»Nå, var den fagra rosen från Tistelön så skön som
ryktet beskrifver henne?» frågade fru Katrina, som tycktes
hafva förgätit det föregående.
»Ja, hon var det skönaste jag någonsin sett — man
kan ej drömma sig maken!» svarade Arve med lifvad blick.
Vid dessa ord rodnade gumman Arnman först ganska
starkt, derpå bleknade hon; men hennes röst förrådde mera
smärta än harm, då hon yttrade: »Mins du det samtal vi
för några år sedan hade om det beslag din far skulle gjort
på Karlmarkens lilla egendom? Du fördömde då din fars
svaghet.»
Arvids kinder glödde som eld. Var det förut svårt, så
blef det nu omöjligt att säga ett ord till sitt urskuldande.
»Jag vill icke», fortfor fru Katrina med lugn värdighet,
»aflocka dig det som du får afgöra med din egen pligt och ditt
samvete, men du vet nu af egen erfarenhet, att det till
manna-geming fordras mer än stora ord.»
Denna enkla, men djupt gripande anmärkning gick Arve
mera till sinnes än den skarpaste predikan. Han ville ej
genom ett försvar, hvilket hans mor med sina stränga
grundsatser i alla fall skulle ha ogillat, söka förmildra den tanke,
som hon nu fattat. Han sade blott, i det hån än en gång
hjertligt kysste hennes hand: »Ungdomsöfvermod är ty värr
icke mandoms vishet. Jag hoppas dock, utan löften, att mor
lika htet som mitt samvete hädanefter skall få något att
förebrå mig — åtminstone vill jag bättre strida mot frestelsen!»
-t »Det är bra, min Arve! Nu talar du så som jag alltid
önskat höra dig. Du vet nog utan att jag säger det, att
jag anser orsaken till ditt tjenstefel lika långt under den,
hvilken ledde din far, som jag tror, att månen är skild från
solen, men det oaktadt vet jag att sätta värde på ditt
erkännande deraf. Det var rätt vackert.. . God natt, min käre
son, och Gud bevare dig och hålle dig alltid på den rätta
vägen 1»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
