Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tistelön. Han ligger i affärer med flera hus i Göteborg och
kunde således genom sitt namn skaffa oss ett års kredit.»
Josefina såg lifvad ut, men hon af bröt ej.
»Kunde detta nu snart verkställas, och med Guds hjelp
hoppas jag drifva det igenom, så skulle naturligtvis all
handel stanna här, och det stackars folket sluppe då att, såsom
de nu oftast nödgas göra, i hvarje det rysligaste väder arbeta
sig ut mellan de hopade isstyckena. De lemnade sin fisk
hos oss mot de för dem nödvändigare varorna. Hvart och
ett hushåll skulle ha sin bok att taga på, och hvad de ej
kunde betala under vintern, finge de ersätta under
sommaren, då fisket går raskt och tillgången på mossa ökar deras
små fördelar. Genom det förtroende, man sålunda visade
dem, väcktes nog också den känsla af heder, som äfven de
ha, när den anlitas, och jag är säker, att de af tacksamhet
blefve ganska måna att arbeta af sin skuld. Men låt ock vara
att en och annan stode qvar, tror jag det oaktadt, att vi ginge
skadeslösa från saken, och någon vinst räkna vi icke på.»
»Men har du betänkt» ....
»Vänta htet — det som synes mig värst är den
tillökning af göromål, som folie sig i huset, först med sjelfva
handeln och sedan med tillsynen öfver fiskens insaltning och
torkning jemte vägnirigen af mossan. Utan ditt raska
biträde, söta Josefina, kunde mor aldrig gå i land med dessa
bestyr, ehuru, förstås, jag skulle hjelpa till vid all den tid,
som jag hade ledig från tjensten.. . Tala nu!»
Medan Arve utvecklade sin plan, hade Josefinas
anletsdrag allt mera klarnat — det var tydligt, att hon gillade den. Då
han slutat, sade hon med sin lugna, trovärdiga röst: »Jag
lofvar dig säkert att medverka allt hvad jag förmår till ditt
goda och kloka beslut, och blott din mor uthärdar, så tala
ej om mig!»
»Tack, goda, snälla Josefina! Jag har visst aldrig
misskänt din vilja, men jag hade ändå icke vågat hoppas, att
du, som alltid är betänksam, varit så rask i beslutet, äfven
om det såsom nu gälde en kärleksfull handling. Emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
