Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyftade ankar för att afgå från Bahia sammanträffade jag
med den unge mannen, men det som hastigast.»
»Ack, herr kapten såg honom ändå! Fick han icke
tid att skicka en enda rad eller något minne till mig? Han
var väl frisk... Och säkert sade han, att han skulle vara
hemma vid detta års slut?»
Med ett svagt leende på de allvarsamma läppame
skakade kapten Kocher på hufvudet. »För många frågor på en
gång!» yttrade han med ett slags medlidsam godlynthet. »Han
helsade och sade, att blott döden kunde kyla hans hjerta.»
»Det tror jag väl!» svarade Gabriella, utan att gifva
synnerlig akt på den ton vigt, kaptenen lade på de sista orden.
»Men talade han icke om att han skulle komma tillbaka?»
»Han önskade det, men hade, om jag skall vara
upprigtig, ej mycket hopp derom.»
»Store gud, gick det honom då der ute lika mycket emot
som här hemma — han har således ingenting vunnit?»
»I ekonomiskt afseende tror jag han bergade sig bra,
och dertill kunde jag äfven sluta af hans yttranden. Men
det fins några andra omständigheter som förmå att sätta en
punkt, der vi endast vilja ha ett komma.»
»Jag förstår icke», sade Gabriella, otålig vid kaptenens
liknelse, »hvad som kunde hindra Rosenberg att återkomma,
då hans affärer nu blifvit upphjelpta?»
»Jo, det kunde nog inträffa ett helt naturligt fall!»
återtog kapten Kocher. »Jag talar nu i allmänhet, min unga
mamsell — ingen är ju, äfven i sina bästa och raskaste år,
säker att öfverraskas af döden?»
»Af döden!» eftersade Gabriella långsamt. »Är
Rosenberg död?» och för andra gången grep samma isande skräck
hennes unga hjerta. Hon såg på kaptenen, som, ur stånd
att uthärda oron i hennes frågande blick, vände sig åt annat
håll i det han yttrade:
»Jag lemnade honom icke död, men har mera anledning
att tro, att han nu snarare vandrar i himlen än på jorden.
Då, på hans trägna förfrågan efter en svensk skeppare, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
