Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vet ej hur de ärna gå till väga. Är meningen, hvad nog
är säkert, att få oss i häkte, skall det icke bli så lätt. Som
jag sa1 till far, fa vi väl lura dem, tills våra saker bli klara.»
»Om», yttrade Erika, »Rosenberg möjligen kunde vara
till någon tjenst, om...»
»Nej, nej», afbröt Birger, »jag vill icke se Rosenberg
eller någon annan: jag vill tänka och handla på egen hand.
Allt slags deltagande skulle vara mig förhatligt, för jag vet,
att det ändå vore blandadt med afsky och förakt, och så
stor syndare jag än varit, känner jag på mig, att jag ej kunde
lida det. En lycka i olyckan är, att Ella stälde till så klokt,
att vi blefvo af med dem begge!»
»Ella, ja,» yttrade Erika sorgset, »hvem af oss skall ha
mod att underrätta henne om denna, den sista och svåraste
stöten?»
»Du!» inföll Birger. »Ingen annan kan utföra detta.
Men gör det ändå så vackert sanningen kan tåla ... Skjut
mesta skulden på mitt den tiden öfverdådiga sinne och skona
far så mycket du kan — hon är hans dotter. Och vet du,
Erika, när jag såg den gamle syndaren kämpa i ångest och
raseri och tänkte på, att kanske en gång hans kropp ...»
»Tyst, tyst, för guds skull!» utbrast Erika och dolde
hufvudet vid Birgers bröst.
»Ah», sade han med bruten röst, »förlåt mig, arma
qvinna! Jag glömde, att du i inbillningen såg mig på
samma ställe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
