Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne. Vill du kasta oss midt i gapet på ulfvarne, din
galning!»
»Pappa, pappa, släpp styret!» bad Gabriella. »Nu är
det förbi med oss, men det är detsamma. Erika blir
inne-x bränd — vänd, för guds skull, vänd i ögonblicket» ....
»Ha, hvad är det nu för djefvulslek der nere?» utbrast
Mårten från berget. »Far och son brottas midt i båten.
Fan anamma, tror jag icke det är rent allvar! Se,
komsa-rie, se hur lågorna skina den gamle midt i synen... ser I,
gossar, hur båten hoppar, så aldrig planka svigtade maken. . .
kantrar icke skräpet, så kalla mig en rackare! Åthafsbotten
då med det packet, efter de va’ för goda för galgen.. .
Tusan dj .. r — nej, det blir icke å. . . Ja, tryck du,
Birger, far din ner igen ... Nu reser han sig icke mer . . .
Topp, gossar, de vända tillbaka. Jag undrar icke, att
gamlefar stretade mot... Se så, der ä’ de vid land igen. . . Nu,
kamrater!» Och utan att tänka på krutet i det brinnande
huset, flög Mårten ned. »Båten ska’ vi först knipa!»
Under vilda skri nedklättrade de samtliga på andra sidan
af berget och ilade mot bryggan.
»Ur vägen, lymlar!» röt Birger och stötte med en
sådan häftighet till sina motståndare, att sjelfve Mårten tumlade
öfver ända.
»Erika, Erika!» ropade han och störtade lik en
vansinnig in i huset.
»Ahå,» sade Mårten åter uppresande sig och fattade
Haraldsson i kragen, »son er lär ha glömt något, men I får
allt vara snäll och göra oss sällskap, min gubbe, för, som
I ser, är det vi, som nu ä’ herrar på båten!»
Den gamle såg förfärlig ut. Han kände, att hans timme
slagit. En blick, full af förtviflad ångest, föll på hans afgud,
vår olyckliga hjeltinna, hvilken, ej aktande hans böner och
rop, ilade lik en hind uppåt gården.
Gabriella hade likväl icke uppnått förstugan, innan
Birger med svedt hår och svedda kläder rusade ut. I sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
