Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armar bar han Erika, hvars orörliga hufvud utan lif hängde
öfver hans axel.
Erika, den trogna, hulda qvinnan, hade blifvit ett offer
för sin vaksamhet. För att åt sin make rädda ett litet
qvar-glömdt skrin med penningar och vigtiga handlingar, som
han anförtrott henne, hade hon i villervallan vid
utspringan-det* ur huset obemärkt hastat tillbaka och der inne blifvit
qväfd af röken. Med det olyckliga skrinet bredvid sig fans
hon af Birger, som nu med sin börda ilade åt stranden.
Den förtviflade mannens blick manade till hjelp.
För-gäfves biträdde honom Gabriella och Petter Lindgren — hela
Kattegats vågor skulle ej kunnat upplifva de för evigt flydda
lifsandarne: den ädla, starka Erika hade blifvit besparad
qvalet af en ännu långsammare död.
Då Birger såg, att allt hopp var förbi, vände han sig
med en skymt af den gamla fattningen, till den väntande
kronobetjeningen och sade: »Jag följer er nu godvilligt och
bekänner för hvem som vill höra det, att vi, far och jag,
mördat jaktlöjtnanten och hans begge karlar och sänkt jakten
utanför Paternosterskären.»
Liknöjd för allt, utan känsla för Mårtens fräcka jubel
— Mårten, som ej kände, att det var mördaren han hade
att tacka för sin uppkomst — steg Birger, med liket af sin
älskade Erika hårdt slutet till sitt hjerta, ned i båten, och
snyftande såg Petter Lindgren från stranden huru den vände.
Hvilken syn! Den gamle Haraldsson fastbunden vid en
af tofterna. . . Gabriella på knä med det ännu så sköna
ansigtet vänd t mot himlen . .. Birger ihopsj unken, stödjande
Erikas tunga hufvud mot sitt bröst, öfver hvilket hennes
svarta hårfläta ringlade sig.. . Hämdens och rättvisans
verktyg vid årorna — och allt sammans klart upplyst af lågorna,
som kastade sitt röda sken utöfver det gungande hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
