Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Oändligt välkommen, herr ingeniör!» yttrade hon i tonen
af den artighet, hvarmed man tilltalar närmare bekanta.
»Jag kan icke annat än vara tacksam för den upprigtiga
välmening, herr ingeniörns ärende innebär, men till de åt mamma
lemnade förklaringarne fordras ännu något, som jag ber att
få tillägga.»
Wiliam kände sig så förvånad som om han blifvit
nedslungad från himmelens sky.
Der stod denna qvinna, som han var säker om ännu
älskade honom, hvilken han trott skulle under tårar och i
den häftigaste rörelse hafva visat sig, för att antingen tacka
eller fördöma honom för hans nit, och den han framfor
allt förespeglat sig torde röja fruktan och blyg oro vid att
ha en sammankomst med honom — der stod hon
fullkomligt sansad och talade i tonen af höflig bekantskap, liksom
det varit föga magtpåliggande saker, han haft att meddela.
Verkligen förbryllad öfVer en sinnesnärvaro, af hvilken han
sjelf allt mindre och mindre kunde skryta, åtnöjde han sig att
afvakta de kommentarier hon utlofvat.
»Angående den första affären», återtog Marie Louise
med lika mycken säkerhet som om hon skulle ha framfört
den fullkomligaste sanning, »får jag nämna, att den redan är
mig bekant» — hon njöt af Wiliams synbara bestörtning —
»att, i samma ögonblick eller, rättare, innan von Wallden
begärde min hand, han meddelade mig den oordning, hvari
hans ekonomi befinner sig, hvilken omständighet, då jag
stadgat mitt val, förekom mig icke böra vara något hinder. Hvad
åter brefvet angår» (hon lade detta på bordet framför Wiliam)
»så vill jag icke tillåta mig någon anmärkning öfver det
missbruk, som deraf blifvit gjordt: jag vill endast säga, att
jag aldrig ärnar låta von Wallden veta, att jag sett det, ty
vid den tid, det skrefs, var vår förbindelse så fullkomligt
af-bruten, att han egde rättighet att fria till hvilken han
behagade, och jag förmodar att han ansett tidsutdrägten med
svaret såsom ett tillräckligt talande svar för att ega frihet
förnya sitt anbud till mig, hvilket först skedde i går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
