Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 TRÅNfi HORISONT.
borde man hålla sig inom stadens murar, gå på några
likgiltiga visiter, göra några uppköp.
Men man gör raka motsatsen — man drifves af en
oemotståndlig lockelse till att göra just det som ökar
sjudningen och våndan och längtan och hoppet inom
en. Man ger sig ut på ett långt ströftåg utåt landet,
man blöter sina fötter i ismörjan, glider på den
smältande snön, plockar blåsippor, hettar upp sig i solen,
knäpper upp kappan och får snufva — och hvad värre
är, efter att på detta sätt ha frossat i sin stämning,
blir man ännu mer utom sig af oro än förut.
Antonia, kyrkoherdens dotter i första giftet, led
kanske mer af dessa vårfröjder än de flesta andra,
ty hon fick alltid hålla sina varma känslor så
innestängda hela den långa vintern. I slutet af augusti,
då de sista brunnsgästerna reste, tyckte hon att man
lade henne i en graf och täckte öfver henne med
mossa för att låta henne ligga där till långt fram på
våren. Då mossan inemot slutet af vintern var
alldeles uppruttnad, tog man bort den och bytte ut den
mot några friska löf — och då begynte hon att röra
sig i grafven. Sedan lade man då och då doftande
blommor bland löfven, blåsippor, hvitsippor, guldvifvor
- då sköt det som en varm blodvåg genom hennes
stelnade leder — men när man slutligen bar till henne
en stor kvast syrener, då sprang hon upp ur sin graf
med ett jubelrop och andades så djupt, så djupt. Ty
då kommo brunnsgästerna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
