Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN. II9
Det hade varit svärmeri, sentimentalitet, musik, poesi
och stämningar. Hon tänkte på de nummer, hon öfvat
in. Nej, de voro alldeles afgjordt för känslofulla.
Hon hade valt dem, då hon ännu tänkt att hon
dagen därpå skulle resa för att återfinna honom. Nu
ville hon ej veta af dem vidare, hon valde bland
de noter, som funnos på pianot, fick fatt i en
munter, utmanande, lättsinnig sång ur Nitouche,
bad Edvard ackompanjera sig och ställde sig att
sjunga den med en uppsluppenhet och ett
själfsvåld som en Judic. Åhörarne, som visste att
hennes genre egentligen var den seriösa, voro förundrade
och kände sig osäkra. De kommo sig icke ens
för att riktigt applådera, de hade beredt sig på någon
stor aria. Edvard bönföll Olga att gifva dem
åtminstone ett allvarsamt stycke; hon lät slutligen
öfvertala sig härtill, ehuru motvilligt, genom det instinktiva
obehag hon erfor, när hon såg sig icke göra verkan;
men hon var så rädd att gifva något af sitt inre jag,
att hon sjöng kallt och osympatiskt, bifallet blef
lamt och innebar ett slags förvåning öfver att
hon så litet motsvarade sitt rykte. Hon kände det,
och hon hade allt för mycken konstnärsfåfänga för
att ej pinas däraf. Hur mycket hon än ringaktade
den anspråkslösa publik, som här omgaf henne, hur
öfvertygad hon än var om att hon nu och för
framtiden blifvit alldeles likgiltig för hvarje framgång,
hvarje konstnärsglädje — hon kunde dock ej finna
sig i att lämna salen under åhörarnas förundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
