Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r20 ikw.......tISONT.
tystnad; det rent instinktiva behofvet att eröfra sin
publik grep henne oemotståndligt och så sjöng hon
Griegs varma, glödande kärlekssång: »Jeg elsker dig
i Tid og Evighed».
Nu satt salen i anjJlös tystnad, men hon hade
gifvit sig för mycket hän, vid de sista tonerna bröts
hennes röst. Trots en öfvermänsklig ansträngning kunde
hon ej föra den till slut, rösten slog öfver i något,
som lät likt en snyftning och hon hade nätt och
jämt styrka att säga: Jag ber om förlåtelse, jag är
ännu ej fullt frisk, jag kan inte riktigt lita på min
röst. Och hon gick ut ur salen vid Edvards arm,
medan kring henne ljöd detta jublande bifall, som
hon ej kunde vara utan och som dock aldrig mer
kunde skänka henne någon glädje. Då hon kom
ut i parken, långt från de andra, sköt hon häftigt
Edvard ifrån sig och framstötte: Gå! gå! lämna mig
ensam!
Kära Olga, sade han och tog hennes båda händer.
Kan jag icke vara något för dig? Hvarför ska du stöta
mig bort, ser du inte, att’ jag inte önskar högre -
Gå! Af barmhärtighet, gå! utbrast hon med så
hård stämma och en sådan förbittring i blicken, som
hade han förolämpat henne. Ja, i detta ögonblick
tyckte hon sig hata just dem, som hon eljes älskade;
de voro hennes fiender, de ville tvinga henne att
förödmjuka sig, röja sitt nederlag; de ville med sitt
deltagande beröfva henne sin kraft att trotsa, gina Henne
vek, i stället för att hon ville vara hård. hård och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
