Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 188° kom våren ovanligt tidigt i Petersburg.
I början af mars, under första veckan af den
stora fastan, blef det helt oväntadt blidväder; efter lång
frånvaro blickade solen åter ned från himlen så klar
och stor och glänsande som en till påskhelgen
blankskurad, nyförtent samovar. Det låg en doft af vår
i luften. Snön smälte med otrolig hastighet. Det
droppade från taken, och trots dvornikernas kvastar
forsade hela bäckar utför gatorna till stor fröjd för
alla småpojkar, som seglade med pappersbåtar i dem.
I allas hjärtan återföddes nya, länge sedan glömda
önskningar och kraf.
Klockan led mot tre. I fru M:s privatskola för
flickor höll man på med en lektion i förberedande
geometri. Den unga lärarinnan, som nyligen gått ut
från seminariet, ansträngde alla sina krafter för att
öfvertyga sina åhörarinnor om, att kvadraten på
hypotenusan i en rätvinklig triangel är lika med summan
af kateternas kvadrater, men förgäfves! Man hörde
på henne förströdt, slött och otåligt. Hela klassen
hade råkat i en ovanlig jäsning, alldeles som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
