Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande tillgifvenhet fäst vid någon, men till gengäld
hade hon en liten angenäm krets af vänner, som voro
jämnåriga med henne, som delade hennes åsikter och
intressen, en krets, där hon var allmänt omtyckt och
gällde för en hygglig, förståndig människa. När hon
var vid sällskapligt lynne, fanns det alltid någon till
hands, med hvilken hon kunde utbyta tankar eller
helt enkelt sitta och småprata, så att hon kände aldrig
sin ensamhet tryckande. Om hon råkade tillbringa
en afton ensam hemma, satte hon sig i en bekväm
länstol, tog på sig ett par mjuka tofflor, valde ut en
god, intressant bok, och efter en hel dag af spring,
kroppslig trötthet och andlig slapphet efter pluggandet
med dumma elever, erfor hon då ett obeskrifligt
fysiskt välbehag af att känna lugn. tystnad och komfort
omkring sig och hade vid dylika tillfällen icke behof
af någon. Inga penningbekymmer tryckte henne heller.
Hennes föräldrar hade efterlämnat ett litet kapital, en
fem sex tusen rubel, som hon lefvat af under sin
studietid, och nu hade hon lyckats finna en
jämförelsevis lätt och varaktig verksamhet, som gaf
alldeles tillräckligt för hennes enkla behof. Hennes
hälsa var förträfflig, och hennes fysiska krafter räckte
till för uppfyllandet af alla hennes plikter, men
lämnade icke kvar något öfverskott af lifsenergi, hvilket
dessutom kan vara mycket olägligt och föda många
tomma önskningar.
Med ett ord, Marja Petrovnas lif hade förflutit
mycket jämt och lugnt, och hon hade själf varit full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
