Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hviskade hastigt: »Mascha! vill du, att jag skall
stanna ?»
Ett ögonblick förut hade hon själf tänkt härpå;
hon hade nästan varit färdig att be honom, men
nu, då afgörandet låg i hennes hand, blef hon
plötsligt rädd.
Nej, nej. res!» utbrast hon med ansträngning
och slog krampaktigt med handen, som om hon ville
värja sig mot frestelsen.
»Mitt herrskap, var goda och stig upp i
vagnarna! ropade konduktören, och Alexej
Stepanovitsch hoppade hastigt upp på fotsteget till sin kupé.
Några timmar senare ångade kurirtåget från
Petersburg till Berlin, efter tjugu minuters uppehåll i
Luga, i full fart vidare västerut öfver de kärriga
slättmarkerna. Konduktören hade redan för länge sedan
gått igenom vagnarna, öfvertygat sig om, att alla
biljetter voro i sin ordning, och erhållit en liten
handtryckning» här och hvar. På tåget blef det
småningom stilla och lugnt. Allt gräl och oväsen hade
tystnat. De flesta af passagerarne hade redan begifvit
sig till ro. Endast från en kupé hördes ännu röster
och lösryckta bitar af ett samtal.
Alexej Stepanovitsch låg på soffan i en andra
klassens vagn med en saffianskudde under hufvudet
— också en gåfva af den omtänksamma Elena
Grigorjevna — och en varm pläd öfver fotterna. Den
blå tygskärmen var neddragen kring den runda
taklampan, som spred en jämn, mild halfdager. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
