Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1814 - Omständigheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Men i de stora, gamla stats-machiner,
Der bo vi bäst, som ugglor i ruiner.
När deras alla gångjern knarra, sträfva,
Och vilja sig af sina krokar häfva;
När efter gammal häfd allting går krokigt,
Otympligt, långsamt, sömnigt, stelt och brokigt:
Då ser man vise män peruken ruska
Och lappa här och böta der och fuska.
Vet ingen noga hvad som skadan heter,
Men säges komma af omständigheter.
Ja, utan oss i välbestälda länder
Ej något vågar ske, ej något händer.
Märk! vi ock föda böcker, tjocka, tomma,
Med lefnadsvishet i, till barnens fromma.
Vi äro fulla så af smak, som vishet;
Blott med omständigheter vinnes priset.
Men snillet hata vi, hur det ock heter,
Som en natur utan omständigheter.
Kring menskan ifrån vaggan, liksom spindlar,
Vi draga fina trådar, spinna bindlar.
I början vill hon ej vårt nät fördraga,
Men måste slutligt låta sig behaga.
När som då gikt och ålder henne hinna,
Så är hon van och hjelper oss att spinna;
Kan sist ej röra sig och salig heter
Och förs till jorden med omständigheter.
Men när vi då på grafven sedsamt sitta,
Som läderlappar, och i natten titta,
Då händer oss en syn: — si, ljuset stänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
