Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
en ny epok, hvilken förkunnar sig genom lika vigtiga
hvälfningar i den moraliska verlden som den förra: epoken
af det myndigt blifna förnuftet. Den andeliga principen
för hela den nyare bildningen uppenbarar sig nu
sjelfständigt inom menniskan sjelf och bjuder ej mera som en
yttre auktoritet; anden är den frie herrskaren inom
menniskans bröst. Nu först känner hon sig sjelf som fri. Hon
vill begripa sig sjelf och sin verld, der hon genom
förnuftet känner sig boren att regera. Inom sig vill hon
lösa alla motsägelser och sjelf skapa sin lycka. — Det
finnes knappt i verlds-historien ett gladare, mer
upplif-vande skådespel än åsynen af den vaknade friheten i hela
sin ungdoms-styrka. Det är den unga örnen, som
försöker sina vingar med lust och brinnande mod, och hvars
blick spejar kring rymden, som vore den hans egendom.
Slafven stod opp och återfordrade sina menskliga
rättigheter. Borgaren drog murar och vall kring sin stad,
väpnade sig raskt att försvara hvad hans flit förvärfvat,
förskansade sig och de sina inom ordning, lag och skrå,
och steg djerf och lugn fram till thronen, vetande med
sig sjelf att hans händer väfvit dess purpur. Det
för-vägna, aningsfulla snillet tänkte sig nu först en ny verld
bortom den ocean som i årtusenden begränsat menniskors
syn — och fann den. Lugn mätte seglaren öpptia okända
haf. Han hade aflockat naturen en hemlighet, stjernan
ledde honom öfver djupet, och Indiens skatter glänste ej
mer blott i forntida sägn; de röfvades att prunka i
Europas konungsliga krona. Det var som om nu först
menniskan påfunnit att besegra naturen med dess egna vapen.
I mörkret af sin cell, vid lampans dunkla ljus, hade en
vettgirig munk sysselsatt sig med att blanda förr kända
ämnen — och detta ögonblick skapade den förstörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
