Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
fråga efter dess grund?)] emedan endast den tillika är höjd
öfver förintandet (huru skulle den eljest kunna tänka sig
äfven detta? sjelfva begreppet om döden är redan ett bevis
att tanken är öfver den); emedan den således på en gång
är varandet och dess negation — sin egen enhet — sin
egen motsats. Sig sjelf i sin renhet hade den således
funnit. Det var Hegels upptäckt eller sublimering af
Schellings upptäckt, uppdagandet — men med detsamma
isolerandet — af all-enhets-lärans rena tanke-innehåll.
Härmed hade den afvisat känslan och inbillningskraften såsom
sina utläggare, afstrukit sitt sinliga omhölje och höjt sig
till sitt rätta hem — en ren, endast af tankens
sjelfnöd-vändighet frambringad och regerad intellektual-verld. — Det
var idealismens sista steg. Så ansåg den det åtminstone
sjelf. (Huru vida ännu ett är både möjligt och nödigt
skola vi inom kort söka visa). Det var den absoluta
idealismen; sådan den i Hegels stora arbeten blifvit
representerad. , Såsom den i detta system till sitt sjelfbegrepp
och med detsamma till sin fulla avtonomi komna tanken
är både ett och allt — monaden och universum; så hafva
hans efterföljare äfven kallat systemet för tankens monism.
I sjelfva verket hade dualismen, utan hvilken ingen
filosofi kommer af stället, emedan den åtminstone måste
upptaga den för att öfvervinna den, i detta system en
annan ställning än hos identitets-filosofiens första
representant Schelling. Hos honom är dualismen lika
ursprunglig som identiteten; och just detta är det punctum saliens
i hans första filosofi, hvarigenom denna kunde gå, och hos
uppfinnaren sjelf troligen redan gått, utöfver sig sjelf;
ehuru dertill fordrades att dualismen (och med detsamma
identiteten) skulle vara af högre dignitet än vi hittills i
E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Åfdeln. 5 Band. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
