Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Vi bestämma närmare detta uttryck. Abstraktion i
sin enklaste betydelse är den intelligensens handling,
hvarigenom den urskiljer sig sjelf från allt annat och känner
sig som ett jag. Allt begrepp beror på denna
ursprungliga abstraktion, och är så vida sjelft abstrakt; hvilket
öfverensstämmer med den vanliga bemärkelsen, enligt
hvilken det allmänna af hvart och ett begrepp, motsatt det
enskilda, sinliga föremålet, äfven kallas abstrakt.
Företrädesvis nämnas abstrakta de begrepp som hafva
begreppen sjelfva till föremål, eller som ej omedelbart hänföra
sig till tingen, utan till medvetandet och dess egna
förhållanden. Man ser lätt, huru äfven detta sammanhänger
med den angifna första bemärkelsen. Men ännu en
betydelse finnes, på hvilken vi särskildt vilje fästa,
uppmärksamheten. All abstraktion är (äfven enligt ordalydelsen)
en söndring, en motsats. Intelligensen kan ej fatta sig
sjelf såsom sådan, utan i motsats med allt hvad som icke
är den sjelf. Af denna första motsats måste dock (så
vida den faller inom medvetandets omkrets, på hvilken
ingenting absolut yttre kan inverka, emedan det redan
för att vetas måste vara inom denna omkrets) åter någon
genetisk enhet finnas, hvarur de motsatta gemensamt
utvecklat sig; och det så mycket mera som all motsats, all
söndring, såsom handling betraktad, förutsätter ett
föregående sammanhang, som just för att inses fordrar
ur-skilning och motsättning af dess beståndsdelar. Det är till
upptäckande af denna enhet som all abstraktion sjelf skall
verka, och måste det, emedan enhetens tanke är
nödvändig, ja egentligen att tala är förnuftet sjelft. Hvilken som
nu blott ensidigt, d. v. s. blott genom undertryckande af
endera af de motsatta, kan för sig återställa denna
ursprungliga enhet, som är all filosofis uppgift, hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
