Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
har ännu abstraktionen ej fullgjort sin tjenst, han befinner
sig sjelf ännu deri fången, och hans tänkesätt är hvad vi
kalle det abstrakta tänkesättet; hvilket tänkesätt i hela den
moderna filosofien var det herrskande. — Af den nämnda
medvetandets motsats finnas i språken otaligt många
uttryck. Den förekommer i hvarenda föreställning såsom
skilnad emellan begrepp och sak, det subjektiva och
objektiva, i allmänhet emellan kunskapens form och materia.
Det enklaste yttrande af det abstrakta tänkesättet (likväl
alltid derutinnan aktningsvärdt, att det i sitt sökande af
enheten har bela förnuftets intresse för sig) är nu att mer
eller mindre omedelbart göra den ena af de motsatta till
den andras grund, t. ex. att ur sjelfva föreställningen
härleda föremålets realitet, kunskapens materia ur dess form
(Cartesii: »Cogito, ergo sum»)*. Men då ytterligheterna
här i synnerhet hänga tillsamman, drifver detta försök rakt
på det motsatta, att nämligen ur kunskapens materia
härleda dess form (Locke). Om likväl det otillfredsställande
af denna upplösning äfven snart måste falla i ögat,
återstår att i förnuftet sjelft uppsöka de formella vilkoren för
all kunskap, under hvilka former endast en erfarenhet blir
möjlig, eller kunskapen får ett innehåll (Kant). Detta läte
höra sig, om man först hade afgjort huru den abstrakta
formen komme till det konkreta innehållet. Kan detta ej
med detsamma besvaras, så är ännu alltid sjelfva
hufvud-frågan om det egentliga sammanhanget mellan bägge öfrig.
* Cartesii lära var väl en egentlig dualism, och just märkvärdig
genom den uppdragna skarpa skilnaden mellan tanke ocb materia,
som blott genom Guds omedelbara assistens skulle kunna verka på
hvarandra; men den öfvervägande syftningen àf hans system var
dock att göra tanken till det första; — hvaraf äfven läran om de
medfödda ideerna. •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
