Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens politiska fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
mit i besittning af sina rättigheter, och hon söker alltmer
försäkra sig dem för en framtid.
Öfverallt, hvarest dess inflytelse befästat sig, har
medelklassen upphört att verka för det politiska
rörelsepartiet. Grundad på förmögenhetens nya makt, gör hon en
viss grad af förmögenhet till ett oeftergifligt vilkor för
hvarje direkt eller indirekt utöfning af politiska rättigheter.
Der denna gräns en gång blifvit gifven bevakar hon den
med så mycket mer misstroende, ju mer förmögenhetens
nya rörlighet gjort all besittning osäker. I denna mening
har majoriteten af representanterna i alla konstitutionella
stater blifvit afgjordt konservativ. Den har i detta
hänseende blifvit alltmer betänklig i fråga om ytterligare
politiska förändringar; den har tillika blifvit tålsammare emot
det äldre samhällets försvagade makter. Men i grunden
skilja sig de nya förhållanden, hvilka medelklassen har
infört, redan så vidt från det ackommodations-system i de
konstitutionella theorierna som restaurationen hade adopterat,
att det synes mer än tvifvelaktigt att det emellan den
nya och den gamla konservatismen slutna förbundet på
längden skulle kunna hålla sig *.
Juli-revolutionen i Frankrike t. ex. har brutit stafven
öfver pärs-kammarens ärftlighet. Att pärs-kammaren sjelf
dermed fått sin dom, synes man likväl icke vilja erkänna.
Dock förhåller det sig utan allt tvifvel så, och
svårigheten, ja omöjligheten att på en annan grund konstruera
en pärs-kammare som blefve mer än en illusion, är
’ Dessa ord ur den ofvan anförda skriften uttalades redan vSren
1844. Söndringen emellan den nya och den gamla
konservatismen har sedan i England med PeeTs sista ministèr redan
kommit till utbrott. Det är ett affall som det torde löna mödan
att eftertänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
